Det är det stora antalet Skarv som är problemet

Motinlägg Gunnar Berglund svarar Gösta Friberg

Jag får väl börja med att ge Gösta några rätt med att människans påverkan inte är oväsentlig. Exempelvis räknar man med att 90 procent av världens svärdfiskar, spjutfiskar och stora tonfiskarter är utfiskade i jämförelse med början av 1900-talet.

Ohämmat trålfiske i Östersjön står inte bara för överfiskning, det förstör också bottnarna. Men detta rättfärdigar inte att skarven äter upp det som är kvar (sättpotatisen).

Man kan jämföra Östersjön med en nerslagen man. Bara därför att någon annan har slagit ner mannen ifråga tar man inte plånboken av honom. Nej, man hjälper honom på fötter och ser till att han vård. Men som vanligt är det livet under ytan, det man inte ser som få ta stryk.

Sen svamlar fågelkännaren Gösta Friberg vidare om spigg och övergödda vikar. Det är inte där spigg och skarpsill är de stora problemen, utan i utskärgårdsvikar med friska tångbälten och ålgräs (zostera)!

Det är också länge sedan siktdjupet varit så bra som nu. Blåstången har hittats på 10,5 meters djup, något av ett rekord i modern tid! Blåstången kryper också allt närmare Stockholm och gamla gränser gäller inte längre. Ett friskhetstecken, men det kan givetvis vara något annat som är fel i det ekologiska systemet.

Gösta Friberg kommer också med några diffusa begrepp om ”ädelfisk” och ”övergödningsfisk”:

Övergödningsfisk, är det det gamla begreppet skräpfisk eller ogräsfisk från 30–talet? Dessa fina svenska arter. Jag hör stöveltramp. De noggranna undersökningar av Skarvarnas maginnehåll med ”övergödningsfisk” som Gösta refererar till ger jag inte mycket för. Dem kan man stoppa upp på ett onämnbart ställe där solen aldrig skiner. Såvida man inte betraktar nästan all fisk som övergödningsfisk ...

Den så kallade hjälten Skarven får allt svårare att försörja sig runt häckningsplatserna, och sprider sig till innervikar, sjöar och till och med till vatten i Stockholms innerstad! Det har också hänt att skarvungarna svultit ihjäl efter sörmlandskusten efter ”rent-hus-principen”. Sälen får också allt svårare med mathållningen och sågs senast 25 meter från Eknäs busshållplats.

Havsörnen har aldrig betraktats som något hot mot fisken, snarare ansågs den vara en grym rovfågel mot sjöfågeln. Läs ”I Nämdö skärgård” där Knut Sandberg berättar hur det var för 100 års sedan.

Till sist vill jag säga att jag är en stor djur- och fågelvän och har egentligen inget mot Skarven. Det är bara det enorma antalet som är det stora problemet. På en skärgårdstur kan tusentals skarvar uppenbara sig, och bara med lite tur kan man få se enstaka svärta. Svärtan verkar för övrigt vara helt ute bland fågelkännarna.

Allra sist något positivt: Småtorsken verkar vara på väg tillbaka på de så kallade döda bottnarna ner runt 80 meter dit skarven inte når.

 

Tag. Fiskevård . Fakta . Klimat . Vattenmiljö . Stammar . Bevarande . Biotop . Fisketillsyn . Skarv . Arter . Rödlistad . Öring . Lax . Aborre . Sportfiskare . Fiskvårdsområde . Vildmark . Jakt . Fiskeguide . Skärgård . Hav . Gunnar Berglund . Holme . Statistik . Rädda Fiskbeståndet . Fiskar . Yrkesfiske . Skarvbon . Gös . Flugfiske . Miljö . Ekologisk . Sveriges kust . Ekosystem . Inlandsvatten . Insjövatten . Mellanskarv . Djurarter . Sveriges regering . Facebook . Öring . Fåglar . Torsk . WWF . Plankton . Skarpsill . Spigg .

Gunnar Berglund, tillsyningsman,

Stockholms fiskevårdsbyrå