Kungliga vetenskapsakademin visar okunskap om skarvproblemet

Mönsterås kommun har begärt att få utöva skyddsjakt efter skarv på ön Kungsholmen i kommunen. Markägare är Kungliga Vetenskapsakademin som därför fått yttra sig i frågan. Deras svar innehåller så många fel att man undrar om det är ett beställningsverk. Här kommer några utdrag ur svaret till Mönsterås kommun samt mina kommentarer. Hela KVA-svaret till kommunen finns på Sveriges Ornitologiska Förenings hemsida.
 
1. KVA svarar: Mellanskarven är en naturlig art med naturlig tillhörighet i svenska faunan. Efter många års frånvaro har den åter introducerats i landet. En snabb populationsutveckling har skett i Östersjöområdet, men detta verkar nu ha avstannat.

Kommentar: Mellanskarven(Phalacrocorax carbo sinensis) är inte alls en naturlig art i Östersjön utan införd från Kina till Europa på 1500 och 1600–talet. Den skarv vi hade tidigare, storskarv (Phalacrocorax carbo carbo), har inte alls mellanskarvens invasions-liknande utbredning .Allt går att läsa i biologen Christer Olburs utmärkta utredning ”Den kinesiska skarven Phalacrocorax carbo sinensis Blumenbach 1798, en främmande fågel 20081015”  Det som däremot är sant är att mellanskarven introducerades i Sverige av människan på 1940–talet i Kalmarsund.
 
2. KVA svarar: En partiell destruktion av tallarna på Kungsholmen (utanför Mönsterås min anm.) innebär inte ett hot mot hela trädbeståndet.
Kommentar: Det finns ett flertal öar i Stockholms län där alla träd är döda på grund av spillningen från häckande skarv. Dessa träd är döda och så länge skarven häckar på öarna kommer inte några nya träd att växa där.
 
3. KVA svarar: Härutöver har det visat sig att skarvkolonin ger ett bättre skydd för andra sjöfåglar.
Kommentar: Sant är att minken minskat men kopplingen till mellanskarven är oklar. Vissa arter som häger, vitkindad gås och knölsvan utnyttjar mycket riktigt kolonierna för häckning. Men det finns också det omvända. Ex. ön Fälöv utanför Nynäshamn som hade 60–70 ejder-bon innan skarvens ankomst har idag  totalt tre bon. Det allmänna intrycket är att fågellivet utarmats rejält om man undantar kråka, korp, örn och skarven själv.
 
4. KVA svarar: Det finns inga belägg för att skyddsjakt skulle ge ett bättre fiske. Däremot är en intressant konsekvens av skarvens fiskande av småmört att zooplankton får bättre över-levnadsmöjligheter.

Kommentar: Detta felaktiga påstående kan ge mycket allvarliga konsekvenser för Östersjön. Det är nämligen precis tvärtom.  Småmört är absolut inte första val för skarven och endast när de större fiskarna börjar ta slut skvallrar skarvens spybollar om att småmört, spigg och simpor uppträder i födan. Den huvudsakliga födan är fiskar i storleksklassen 10–30 cm och allra helst abborre, tånglake och gös.  
Ingen större rovfisk blir kvar som kan beta ner spigg och annan småfisk som i sin tur äter ner det viktiga zooplanktonet till ett minimum. Zooplankton är mycket viktigt som föda till ynglen av arterna abborre, gädda och gös.  Zooplankton håller också ner växtplankton som bidrar till övergödningen (alger).

Fiskens rekryteringsstörningar har också följt skarven i hälarna, från Kalmarsund och norrut. Mellanskarven har, genom att äta upp rovfisk som abborre och gös, ryckt ut en viktig länk i den ekologiska kedjan och tillsammans med utfiskningen av torsken har vi fått ett sjukt innanhav.   
5. KVA svarar: Mellanskarven är en fågelart som sedan lång tid tillhört den svenska faunan, för vilket finns arkeologiska belägg. Det finns också fynd som tyder på att stora mellan-skarvkolonier funnits i Sverige långt tillbaka i tiden.

Kommentar: Den skarv som fanns här tidigare var en helt annan art nämligen atlantisk storskarv P.c.carbo som nu endast finns efter den skotska och norska kusten. En art som uppträder helt annorlunda och inte har den explosionsartade utbredning som mellanskarven P.c.sinensis.
 
6. KVA svarar: Övergödningen i Östersjön med ökande fiskbestånd i skärgårdarna har bidragit till skarvens förbättrade levnadsvillkor.
Kommentar: Ökande fiskbestånd?  Var har KVA varit de senaste 15 åren. Vi som regel-bundet har varit i Östersjöns skärgårdar har ju sett hur bestånden av de lite större fiskarterna minskat dramatiskt i takt med att skarven ökat.
 
7.  KVA svarar: Likartade, fast mindre dramatiska, återgångar till högre populationsnivåer kan observeras hos ett antal andra sjöfåglar, t ex knölsvan, sångsvan, grågås, ejder och häger. Det är viktigt att fastslå att mellanskarven är ett naturligt inslag i den svenska faunan.
Kommentar: Ett rent falsarium. Om man undantar hägern har ingen av dessa arter ökat i skärgården, varken i antal eller i häckning. Snarare tvärtom blir skärgården allt mer utarmad både under och över ytan.  Om vi skall fastslå att den kinesiska skarven är ett naturligt inslag i den svenska faunan kan vi lika gärna godta att den amerikanska minken, den bruna råttan, den spanska mördarsnigeln och den koreanska mårdhunden också tillhör vår ursprungliga fauna. De har lika lite hemortsrätt här som skarven, dessutom är de betydligt harmlösare.
 
8. KVA svarar: Det är därför angeläget att det i Sverige, genom Naturvårdsverkets försorg, tas fram en samlad strategi, baserad på ett vetenskapligt underlag, för hur mellanskarven skall hanteras.

Kommentar: Kan inte nog understrykas. Fiskeriverket i Öregrund har prover från skarvar som det går att köra DNA-analys på att jämföra med skarvarna i Kina. På så sätt kan vi få    ett vetenskapligt svar på varifrån mellanskarven härstammar.  
 
Det bör också sägas att Kungliga vetenskapsakademin inte på något sett är ensamma om sin inställning till den kinesiska skarven. WWF och Skärgårdsstiftelsen har också en märklig inställning i frågan. Vad skärgårdsstiftelsen vill med skärgården är en gåta. Vill man ha en levande skärgård året runt eller ett stort Skansen som man låser om på hösten?  Sportfiskeförbundets tystnad i den svenska skarvdebatten är också anmärkningsvärd. Det vore intressant att veta hur många kinesiska skarvar Sportfiskarna vill ha efter den svenska kusten. Som det nu verkar vill Sportfiskeförbundet hellre ha hundratusentals skarvar i luften än några fiskar i vattnet. Intressant att veta vad alla Sportfiskarnas medlemmar tycker.  

Dessutom borde också Sveriges jordbruksminister ta tag i frågan. Han borde passat på när  Sverige nyligen var EU:s ordförandeland, för skarvproblemet är inte bara svenskt trots att 25 % (2006) av europas kinesiska skarvar häckar här i landet. När jordbruksministern satt i opposition motionerade han om skyddsjakt på mellanskarv. Men vad hände sen, kanske kom det en reprimand från högre ort.

För er som liksom undertecknad förstår att något snarast måste göras åt skarven om vi vill få
tillbaka en frisk Östersjö med goda fiskbestånd lär det finnas ett upprop mot denna invasiva
art på www.namninsamling.se 

 

Gunnar Berglund
Fiskevårdare och fisketillsynsman