Skarven behöver inte utrotas – men antalet måste begränsas

Pär Lindberg, sportfiskedistributör: ”Den inplanterade skarven har ökat i alldeles för stor skala och gått mycket hårt åt många fiskarter”

Som stor naturvän och förespråkare för ett brett djurliv både på land och i vattnet kan jag konstatera att en för stor, eller en för liten population, av en djurart kan påverka andra arter negativt.

Det av yrkesfiskarna (och svartfiskarna) nedfiskade torskbeståndet har haft stora negativa konsekvenser för balansen i Östersjön. När torskstammen i stort fiskades ut under slutet av 1980- och hela 1990-talet ökade skarpsillen markant. Sillen gick hårt åt djurplankton, som är viktig föda åt t ex abborr- och gäddyngel som därför haft mycket svårt att överleva i stora delar av ytterskärgården.

Detta beror till största delen på mänsklig påverkan där överfisket men också miljöförstöring är viktiga ingredienser. Nu ser vi en liten strimma av ljus i det stora ”torskmörkret” genom att småtorsken återkommit, dock ännu i mindre skala.

Kanske finns ändå ett hopp för torsken i Östersjön? Det gäller dock att låta dessa småtorskar vara i fred så de i sin tur kan generera en lyckad lek de år då vinterstormarna svept in nytt fräscht syrerikt saltvatten genom Öresund.

När torskbeståndet förhoppningsvis ökar framöver kommer de att kalasa på överskottet av skapsill (som alltså äter upp allt för mycket djurplankton som är huvudföda åt abborr- och gäddyngel). Detta ger gädda och abborre en chans att komma tillbaka igen.

Tyvärr har den inplanterade skarven ökat i alldeles för stor skala och gått mycket hårt åt många fiskarter nämnda i Gunnar Berglunds inlägg i debatten. En begränsning av skarven borde ske för att ge fisken en chans att överleva.

Som sportfiskare och dykare i Stockholms skärgård har jag kunnat följa en dramatisk nedgång av fiskbeståndet under senare år vilket till stor del beror på skarvens otroliga tillväxt. När nu vattenkvalitén långsamt börjar bli bättre och blåstången kommit tillbaka här och där så har många fiskarter en möjlighet att återhämta sig. Tyvärr är detta omöjligt om de blir uppätna innan de når könsmogen ålder av den enorma skarvpopulationen.

Som sann naturvän förespråkar jag en begränsning av skarvstammen för att göra detta möjligt. Jag vill på inget sätt att skarven skall utrotas utan bara vara i balans så att ekosystemet fungerar i skärgården. Som det är nu är det helt dött på många platser i vår ovan ytan vackra skärgård, och ett spännande dyk kan bli till en skräckupplevelse då ett i stort sett dött hav möter en när man simmar ner i djupet.

Att vi måste börja bry oss om det som finns under vattenytan har allt fler börjat förstå. Utsläppen måste minskas kraftigt, överfisket måste stoppas och även skarvpopulationen måste minskas för att vi skall få tillbaka fiskarna i vårt misshandlade men dock så älskade innanhav, Östersjön!

En begränsning av skarven borde ske för att ge fisken en chans att överleva.